Arkiv

Barbro Köhler - TM Konsult

Pernilla Andrén - Director för CWT Meetings & Events 

Hej Thomas Gustafsson, journalist stationerad som korrespondent i Madrid och författare till inte mindre än nio böcker om Spanien och den spansktalande världen.

På din hemsida kan man läsa att du skrev din första artikel 1980, endast 19 år gammal. Visste du redan då att du ville bli journalist eller var det då ditt intresse började gro?

— Egentligen var det nog oundvikligt att jag skulle bli journalist. Jag skrev och läste hela tiden som barn och redan som 15-åring pryade jag på lokaltidningen hemma i Kalmar. Jag började resa tidigt, först med mina föräldrar som tog med mig på sina resor i Europa, sedan på egen hand allt längre bort. Det blev ett naturligt steg att jag också började skriva och fotografera när jag reste ut i världen. Likaså att jag inriktade min universitetsutbildning mot mina specialområden.

Du är Spanien- Latinamerika- och Kubakännare och kan därför kalla dig för hispanist. Hur kommer det sig att du är så intresserad av dessa länder?

– Mycket tidigt fascinerades jag av den spansktalande världen. Min första långresa gick till exempel till Karibien och Sydamerika medan alla andra ungdomar som vid samma tid reste ut i världen valde Asien. Men jag greps tidigt av en passion för Spanien och Latinamerika. Det är något speciellt med kulturen, med människorna, ljuset. Varför? Kanske för att det sällan är något som är lagom. Kontrasterna är skarpare. Det händer alltid något. Sedan ska jag inte heller förneka det fanns några spanjorskor som jag lärde känna i min ungdom som hjälpte till att öppna dörren.

Kan du peka på några likheter och skillnader mellan dina länder?

— För svenskar kan det ibland tyckas underligt att jag kan ha Madrid som bas och samtidigt också bevaka vad som händer i Kuba. Men Kuba är det mest spanska av alla latinska länder. Kuba var en del av Spanien ända fram till 1898.  Närheten, både den geografiska och den kulturella, är mycket större mellan Madrid och Havanna än till exempel mellan Buenos Aires och Havanna. Förutom språket finns flera likheten mellan de latinamerikanska länderna men det finns också många skillnader. Chile är till exempel väldigt annorlunda sina grannar, de karibiska delarna har sin kultur, medan Buenos Aires och Montevideo är gamla Sydeuropa.

Vad får man inte missa om man reser till Spanien?

— Missa inte Spaniens huvudstad. Metropolen Madrid med alla sina förstäder är EU:s tredje största storstadsmetropol efter London och Paris. Madrid är i dag EU:s port mot Latinamerika. Madrid är centrum för hela den spansktalande världens kultur. Missa inte en tapasrunda i goda vänners sällskap. Få en oslagbar konstupplevelse på Pradomuseet i Madrid. Se världens bästa lag mötas i en toppmatch. Se flamenco. I Madrid finns allt.

Vilken är den största myten eller fördomen om Spanien?

— Det finns få folk som är lika arbetsamma och de flesta är väldigt punktliga, speciellt inom näringslivet som globaliserats. Mañana-myten ligger det alltså inte längre någon sanning i.

Vad skulle du säga är Spaniens gömda skatt?

— Norra Spanien är okänd för de flesta svenskar.  Jag rekommenderar alla att åka dit någon gång, till Galicien, Asturien, Kantabrien och Baskien. Det är helt annorlunda Medelhavet. Fantastisk natur, hav, berg och så läcker mat, genuina byar med gästvänlig befolkning. Men Valencia är också en bortglömd storstad som fler borde upptäcka.

Du anlitas ibland som expert vid seminarier och som ciceron och färdledare för skräddarsydda gruppresor till Spanien och Kuba. Hur är det att jobba som sådan?

— I mitt vanliga jobb som korrespondent och författare ägnar jag mycket tid åt att skriva och försöka förklara vad som händer i de länder jag bevakar. Ja träffar då många människor som jag antingen intervjuar eller har som informationskällor. Men jag möter aldrig dem jag skriver för. Att hålla föredrag inför en intresserad publik eller ta hand om en specialgrupp på en resa ger en direktkontakt med mina läsare som är väldigt stimulerande.

Vad gör vi svenskar ofta för misstag som turister?

— Ett vanligt misstag är att resa utan att vara nyfiken. Vissa svenskar är bara ute efter att stanna på badstranden. Det är naturligtvis inte fel att vila och ta det lugnt på semestern. Men den reser med öppna ögon kommer man garanterat hem med erfarenheter som varar mycket längre än en solbränna.

I slutet av 1998 intervjuade du Fidel Castro som den siste svenske journalisten. Hur var det att möta honom?

— Fidel Castro är en historisk person och att möta och tala med honom som journalist var naturligtvis klassat som vad man brukar kalla ett scoop. Castro är karismatisk som få levande personer och han har en förmåga att vara väldigt närvarande med den han möter. Jag delar inte hans politiska idéer, som kritisk granskande och oberoende journalist tror jag på det fria ordet vilket gör det omöjligt för mig att stödja den politik han står för. Men Castro är onekligen en väldigt karismatisk ledare, mytomspunnen, dyrkad av somliga, hatad av andra.

 
Du har vid flera tillfällen rapporterat från krisdrabbade områden och även från krig. Har du någon gång fruktat för ditt liv eller din hälsa?

— Krig är egentligen mindre riskfylld än de lågintensiva konflikter som pågår i en del fattiga länder med kriminalitet, gängkrig och grovt våld. Men om man vet hur man ska ta sig fram är det sällan farligt. I Stockholm har jag däremot varit rädd några gånger när jag utan anledning attackerats av fulla människor. En enda gång har jag råkat riktigt illa ut i Latinamerika. Det var när jag överfölls av ett gäng med sju knivbeväpnade gaturånare på en öppen gata i Mexico City. Det skedde just när det var en svår kris i landet.

Vilket land i Latinamerika fascineras du mest av? Varför?

— Alla länder är väldigt olika. Jag fascineras av Kuba men det är ett journalistiskt intresse. Det finns väldigt många sidor på Kuba som jag inte gillar och jag rekommenderar aldrig Kuba för den som bara söker sol och bad. Dit ska man åka för att med egna ögon kunna studera ett annat samhällssystem. Ett på alla sätt väldigt spännande land att besöka i Latinamerika är Brasilien. Mexiko är också en oerhört fascinerade med sina myter, spänningar och kulturer. Den karibiska delen av Latinamerika är färgstark. Jag gillar också Buenos Aires väldigt mycket.

När du reser privat, vart bär det av då?

— Det beror på vad jag är ute efter. Jag gillar som sagt Brasilien men också vissa delar av Karibien och då speciellt de centralamerikanska delarna.  I Spanien åker jag gärna på semester till norra Costa Brava eller San Sebastian, Palma de Mallorca är också en trevlig semesterstad.

Finns det något land i världen som du är nyfiken på som du ännu inte besökt?

— Jag har rest hela livet och besökt över hundra länder och självstyrande territorier men jag har fortfarande många platser kvar att besöka. Mitt arbete innebär ju att jag ofta har återvänt till samma länder gång på gång. Jag har i dag besökt alla delar av Europa och Amerika men hela södra Afrika är fortfarande outforskat. Jag skulle därför gärna få möjlighet att någon gång resa genom Afrika. Likaså de norra delarna av Oceanien, Nya Guinea och de andra svårutforskade öarna med kannibaler lockar också upptäcktsresanden i mig. De är mina outforskade områden i världen.

Till sist, vad ser du som din viktigaste uppgift som journalist?

— Att förklara min del av världen för mina svenska läsare.

Bibliografi